Omaka par

VARNING! SUPERPRETENSIÖS KULTURTEXT NEDAN!!!!

Kom just hem från Lilla Teatern i Helsingfors efter att ha blivit bjuden på skumpa, kaffe och en teaterpjäs. Tack för det Lillan och Peppe.

Pjäsen hette Omaka par och handlar om ett gäng män i 30-årsåldern med Felix Unger i spetsen spelad av Pekka Strang. Felix har precis skilt sig och är väldigt deprimerad. Han flyttar in hos sin slusk till kompis lägenhet och börjar genast ge utlopp för sin städmani, pedans och hypokondri. Naturligtvis blir det slitningar.

Jag tyckte första akten kändes lite seg och det var lite väl långt mellan skämten och en hel del snack som inte förde handlingen framåt. Efter pausen blev det mer aktion dock och det blev en hel del pinsamma situationer som var dråpliga.

Utmärkt skådespeleri gjorde att pjäsen kändes ibland kusligt verklig, tankar som ”Faan, så där gör ju jag” eller ”Haha! Så där gör alltid hon!” dök upp titt som tätt i huvet på mig, väldigt övertygande fastän karaktärerna var så hejdundrande karikerade. Felix Unger blir en metafor för det kvinliga neurotiska självdestruktiva medans Sampo Sarkolas karaktär Oscar Madison står för den lika självdestruktiva otvättade slarvande manligheten där självdestruktiviteten till slut får ge vika för maskulinitens joie de vivre.

Vill ni se en lättsam komedi om kvinnligt och manligt med lite djup i bakgrunden, se Omaka par.