9 juni 2011 kl 13:34
Blog Resa:
av
3 kommentarer

Frukostbuffé

Tallinks färja Galaxy bjöd på en fin frukostbuffé i fräscha och ljusa lokaler i morse. Enda smolken i bägaren var att inte kunde hitta någon frukt, en blodgrape på morgonen skulle ha suttit som en smäck.

Jag, tusen ryssar och tiotusen japaner stod och väntade kl 6 i morse på att få komma in och svulla. Jag dök direkt på kaffeautomaten och stegade med kvicka steg längst in i lokalen och sökte upp en fin fönsterplats. Alla buffé-bananer börjar genast antingen paxa borden direkt närmast ingången när dom kommer in eller så bara går dom på buffén direkt o sen står dom där med bacon och gröt och what-the-fuck utan en bordsplats, så här bjuder jag på ytterligare ett resetips;

1. Tag en kopp kaffe som en improviserad ”reserverat-ikon”
2. Gå snabbt längs in i buffélokalen och ta ett fönsterbord.
3. Hämta en megatallrik med bacon.
4. Njut av soluppgången.
5. Profit.

När jag sedan nästan ätit färdigt min frukost, tittat på havet, nynnat på Ulf Lundell inni huve (tror jag), sätter sig en något sliten man i 25-årsåldern ner mitt emot mig. Gårdagens sjöslag kunde man se spåren av på dom många ölfläckarna på hans tank-top. Jag sänkte blicken och fick syn på hans tallrik…det var det största lass mat jag någonsin sett och inte bara det, han hade lyckats med konststycket att lassa på hela bufféns alla rätter på sitt fat.

bacon, prinskorv, brödskivor, sallad, gurka, skinka, leverpastej, ost, mera ost, tigerkaka, kex, små sockermunkar, sylt, kallrökt lax, gravad lax, allt blandat och dränkt i grynost. och annan oidentifierbar gegga.

Minilaviner av äggröra började rinna ner längs tallriken och ut på bordet medan den unge mannen inte så mycket åt utan, böjd över tallriken, föste in maten i käften.

Han blir väl mätt supersnabbt o bara sticker, tänkte jag, men icke, han höll god fart och forsatte att mekaniskt skopa in mat-gegga i sig.

Bredvid oss satt ett par äldre damer i 70-årsåldern och dom hade fått syn på ynglingen och uppenbarligen noterat dennes brister inom bordskickets ädla konst.

Den svarta blicken av rent hat och avsmak som kom från dom tanterna var obetalbar. Svart eld sköt ut från deras ögon, runt den svarta elden snurrade plågade, jämrande fördömda själar, (antagligen deras tidigare män) och snurrade runt oss precis som i första Indiana Jones-filmen. Jag blev plötsligt rädd att om jag forsattte att titta så skulle mitt ansikte smälta som han Nazin i filmen. Jag oroade mig oxå för deras medusablickar skulle göra att killen skulle fatta eld, jag menar det behövdes inte mycket med tanke på halten sprit som fanns i den kroppen.

Under ätandets gång så noterade jag att han faktiskt använde bestick för hans gaffel stötte på grund i tallriken, det var ett gäng hårdkokta ägg som han hade upptäckt. Vad gör man i ett sånt tillfälle då? jo man hugger gaffeln genom äggskalet och försöker skära sig igenom skalet. Det gick sådär men till min stora förvåning så fungerde det behjälpligt och han börjar äta ägget med skal o allt, Han upptäckte dock sitt lilla faux pas och började spotta ut skalen i handen sin.

Vad ska man göra med äggskal i handen då? Hmm, min sleva-in-gegga-i-munnen-kapacitet har ju plötsligt sänkts med 50% insåg min bordsapa.

Jag hade ätit färdigt och min tomma tallrik låg på bordet framför honom, i det att jag satt mitt emot honom. Ynglingen börjar helt sonika slänga äggskal på min tallrik! Jag är väl inte sådär helt jättebevandrad i den västerländska bordsetikettens mest intrikata detaljer men jag vet så mycket att MAN FUCKING INTE SLÄNGER SINA FUCKING ÄGGSKAL ÖVER BORDET PÅ NÅGON ANNANS TALLRIK!!! även fast denna tallrik inte längre är i bruk.

Jag tog den sista slurken kaffe medan jag tittade ut över den bedårande Åboländska skärgården.

I’m so totally blogging this!

 

Papper.fi